det här med saknaden
Jag har börjat inse mer och mer att vi människor prioriterar olika saker här i livet. Jag kanske prioriterar helt fel person först i mitt liv. Det är min pojkvän. Men jag vet att han tar allt innan mig. Det mesta i alla fall. Hans vänner kommer alltid först och det kanske är det bästa man kan göra. För så som jag gör är helt fel. Det blir bara att jag blir sårad om och om igen. Jag hatar det. I måndags skulle jag vara med honom på kvällen. Vid 7 ringer han och säger att han blir kvar hos sin polare och krökar i stället.Visst jag blir lite sur men säger okej men vi gör något i morgon då. Han säger självklart. Tisdagen då, han smsar mig på morgonen och frågar om det är okej att vi drar hem till honom och ser på tv efter skolan och bara myser, myser betydde tydligen för honom sova. Och självklart uppfattade jag det som att jag skulle få vara med min kille som jag älskar en hel dag men nej, för honom betydde det några timmar på dagen för på kvällen ska han supa och lana med sina kompisar. Jag blir åter igen ledsen men vad ska jag göra, jag hatar och vara den jobbiga flickvännen och tvinga honom vara med mig. Det är ju ändå ingen idé om det känns som att han inte vill vara med mig och hellre vill vara med sina vänner. Menmen jag åkte hem och han fick vara med sina polare. Imorgon åker jag till Norrland en vecka och då bestämde vi oss för att träffas ikväll och ha lite lilla julafton och så. Nyss skickade jag iväg ett sms och frågade när jag skulle komma.. Han ringer upp och säger att han helt hade glömt bort det och lovat sina kompisar att dom ska se hockey och sen dra på en fest. Jag bröt ihop måste jag erkänna. Han är killen som jag är helt förälskad i och skulle göra allt för. Jag kommer till och med föra dansen som var mitt altt förut. Det känns helt ärligt som om han bara skiter i mig. Helt totalt ibland. Jag älskar honom men hur ska jag kunna vara tillsammans med någon som inte visar hur mycket han älskar mig som han säger. För det göra han, får ofta sms om hur mycket han älskar mig och han säger det ofta. Men varför känns det som han inte vill vara med mig då?
Jag kanske bara inbillar mig för att mina närmaste vänner har killar dom är med hela tiden. Och jag antar att dom är som mig eftersom jag hade kunnat vara med honom hela tiden. Men helt seriöst, han har aldrig sagt (nykter) att han vill att jag ska komma till honom, ALDRIG har han ringt en dag eller eftermiddag och bara; älskling kan du inte komma hit :)
Nej jag måste alltid prata med han innan och ´bestämma att vi ska ses någon dag. Det gör ont hörni. Jag kanske överreagerar, inte vet jag . Men jag blir ledsen, väldigt ledsen. Och jag kan inte prata med honom om det för då blir han bara sur och tar upp något annat. Jag vet itne hur länge jag kommer klara det här om det inte löser sig. Jag önskar att det va som i början när vi träffades när han hela tiden tjatade på att han ville ses.. Jag saknar att han ska vilja vara med mig.
Jag kanske bara inbillar mig för att mina närmaste vänner har killar dom är med hela tiden. Och jag antar att dom är som mig eftersom jag hade kunnat vara med honom hela tiden. Men helt seriöst, han har aldrig sagt (nykter) att han vill att jag ska komma till honom, ALDRIG har han ringt en dag eller eftermiddag och bara; älskling kan du inte komma hit :)
Nej jag måste alltid prata med han innan och ´bestämma att vi ska ses någon dag. Det gör ont hörni. Jag kanske överreagerar, inte vet jag . Men jag blir ledsen, väldigt ledsen. Och jag kan inte prata med honom om det för då blir han bara sur och tar upp något annat. Jag vet itne hur länge jag kommer klara det här om det inte löser sig. Jag önskar att det va som i början när vi träffades när han hela tiden tjatade på att han ville ses.. Jag saknar att han ska vilja vara med mig.
